Snart stundar påsken och Jesu återuppståndelse. Satans makt över världen får sitt slut och allt blir frid och fröjd.
Likt fågel Fenix reser sig Tiffet ur askan med förnyad kraft.
Sedan senaste blogginlägget har Tiffet hunnit med att spela tre träningsmatcher och en match i Östgötacupen. Alla fyra har slutat med tiffetsegrar och den smått fantastiska målskillnaden 12-1. Det ser stabilt ut bakåt och skapligt effektivt ut framåt. Nu till helgen möter Tiffet den kanske tuffaste motståndaren någonsin. Oskarshamns AIK i första omgången av Svenska cupen. Laget spelar i div 3 och var bara två poäng och tre gjorda mål från att ta klivet upp till 2:an. Laget har inför den här säsongen tappat sin skyttekung Joakim Lengyel som målade hela 25 gånger förra säsongen. Hur den övriga truppen ser ut har jag inga uppgifter om. Laget har spelat fyra träningsmatcher, alla mot lag från tvåan, med utgången: en seger, en oavgjord och två förluster. Målskillnad 3-5. Vad ska vi då dra för slutsatser av det? Ingen aning. Men ni vet ju hur det brukar låta när vi i Tiffet vunnit mot en högre rankad motståndare. Halva laget var på Ålandskryss, vi fick knappt ihop lag och fick ringa in några från oldboys, vi lät b-laget spela eller det var lagfest igår och alla hade blykeps och spydde hela matchen igenom. Men så kanske det inte funkar i de högre divisionerna. Hur som så är det nog ett ruggigt bra lag som vi ställs emot på lördag.
Men jävlar vad vi kommer vara taggade inför uppgiften!

This is Tiffet! Blandannat…

Hägerstad. Här har vi ett kärt återseende. Efter att förra året ha bytt serie är man åter i den södra sexan. Fick inför fjolåret typ 20 nyförvärv från bla Rimforsa och Slätmon och har hittills i år skrapat ihop sju till. Tänk att lukten av koskit lockar så mycket…
Laget som helhet är betydligt bättre än de upplagor Tiffet mött de senaste åren. Kom förra året fyra i östra sexan.
Man kan inte prata om Hägerstad utan att nämna Piere Borell. Han är utan tvekan den trevligaste motspelare jag träffat vid sidan av planen. Ska bli spännande att se om han tar en plats nu när han fyllt 50 år.
Jag skulle tro att dom är bra och att dom kommer ta många pinnar på Ekvallens ojämna gräsplan, men jag säger en mittenplacering.

Nej, nu säger jag godnatt och återvänder i morgon.

Årets serie ser mer än lovligt tuff och jämn ut. Även om förra årets storfräsare Innerstan och Kurdiska saknas anser jag att det är fler bra lag nu.
Om man jämför med förra årets serie med förra årets så kan vi konstatera att det är fem nya lag tillkommit.

Bjärka Säby, åkte ur femman förra året efter en jämn bottenstrid där hela fyra lag riskerade att åka ut inför sista omgången. Laget förfogar över oerhört mycket talang och kunnande. Med spelare som Lars och Per Joelsson, Filip Bejke, Oskar Åhman, Stefan Svensson och Matsa Bogren skulle man givetvis tillhört toppen. I Bjärka Hittar vi förövrigt Tiffetbekantingen David Karlsson som tycke Adde var så otroligt jävla bra att han skulle kunna stå i ett div 5 lag…
Bjärka kommer om man får ordning på grejerna och träningsnärvaron tillhöra toppen.

Bosna, åkte likt Bjärka ur femman förra året. Laget slogs om seriesegern säsongen 2008, men efter många spelartapp till högre divisioner mäktade man endast med att skrapa ihop 11 poäng förra året. Det ryktas att dom fått tillbaka många av de spelarna till året säsong. Vad jag minns spelade man en anfallsinriktad fotboll med hög press. Kommer tillhöra toppen om man vill.

Nä nu börjar hockeyn strax men jag återkommer i ämnet. Var så säkra.

Tips: Sverige-Vitryssland 4-1

Efter sju svåra år och minst tusen bedrövelser har äntligen Glocalnet gett mig mitt bredband åter.
Endast 8 och en halv vecka tog det. Starkt jobbat!

Nu till meningen med livet: fotboll.
Denna ädla sport utövad av gentlemän för en vacker publik, fångade mitt intresse som sexåring.
Mitt spel har väl egentligen inte utvecklats nått särskilt sen den tiden.
Jag springer förmodligen lite fortare och skjuter något hårdare. Mer har inte hänt på snart 24 år.
Varför spelar jag då fortfarande efter så många år på fotbollens bakgård?
Jo, för att Tannefors IF finns.
Jag slutade spela när jag var 19 år och insett för länge sen att jag aldrig någonsin skulle ta en plats i Hjulsbros div 2 lag.
Men en augustidag fem år senare gjorde jag entré på kungsbergets grönskande och som vanligt på sommaren, nygrusade plan.
Jag fick ganska omgående ett fett knak av mr Tiffet himself: Hasse Berg. Det var hans sätt att säga välkommen till klubben.
Jag fick redan efter två träningar frågan om jag ville spela match helgen därpå och sen var man inne i gänget.
Första säsongen kröntes med att jag blev utsedd till årets nykomling. Att det sen stod fel år på diplomet gjorde det samma då jag fått den bekräftelse som jag så länge hade saknat.
Nej nu glömde jag det viktigaste: grabbarna i laget. Utan dom skulle alla grusträningar och regniga höstkvällar vara utan nytta.
Tack för allt!

Ja då var första inlägget skrivet. Säkert dålig svenska och osammanhängande men det får ni leva med.

Jag är Påven. Blandannat!